Tidig specialisering
Det är viktigt att fysisk aktivitet för barn och ungdomar är varierad och att man tillåts pröva på flera idrotter som gör att man tränar allsidigt. Annars finns risk för både utbrändhet och överbelastning. Man kan fortfarande som barn träna mycket inom en specifik idrott om det görs lekfullt och präglas av spontana aktiviteter som arrangeras av barnen själva och inte alltid är tränarstyrd.
Vid tidig specialisering är det extra viktigt att ha kunskap om individens mognadsnivå och pubertet, eftersom man då vet vad man behöver, och kan träna mer på.
Forskning visar att en person som ges möjlighet att utöva olika typer av idrotter minskar risken att drabbas av utbrändhet och överbelastning till följd av ett ensidigt rörelsemönster.
Tidig specialisering handlar om att man i tidig ålder (yngre än 12 år) endast fokuserar på en idrott och går miste om variationen genom andra idrotter. Det är dock skillnad på ostrukturerad variation och systematisk variation. Om man deltar aktivt i en sport som innehåller flera olika former av fysisk träning, så kallas det systematisk variation. Sådana sporter är exempelvis handboll, gymnastik, kampsporter och liknande. Tränare som medvetet gör ett träningsupplägg med systematisk variation förstår att den fysiska prestationen inom idrotten blir bättre om individen utsätts för ett varierat rörelsemönster i komplement till sin huvudidrott.
Tidig specialisering kännetecknas också av att den sammanhängande träningen sker ensidigt i mer än 8 månader utan möjlighet till perioder av ordentlig vila och återhämtning. Detta gäller specifikt i åldern 6–12 år. Det kan även handla om extrema fall, där individen tränar strukturerat och arrangerat ’fler timmar per vecka än antal år i ålder’ – att man tränar till exempel 10 timmar i veckan vid 9 års ålder. Det här är framför allt vanligt i de individuella idrotterna. Observera att spontana träningsaktiviteter inte räknas in här, utan mer tränarledda aktiviteter.
Enformig träning som erbjuder ensidigt rörelsemönster anses också vara en form av tidig specialisering. Träningarna saknar glädje och lekfullhet, och karaktäriseras istället av struktur och höga krav där det primära målet att förbättra resultatet.
Barnets tillväxthastighet och fysiska mognad har stor betydelse för prestationerna på planen. Tidig mognad kan därför leda till tidig selektion och vidare specialisering. Det i sin tur kan leda till tidiga avhopp, utbrändhet och överbelastningsskador då träningen snabbt blir alltför strukturerad, organiserad och idrottsspecifik.
Det är också viktigt att förstå skillnaderna mellan killar och tjejer under den här perioden; till exempel är den mest gynnsamma perioden för träning av motorik och koordination för tjejer 8-11 år medan den för killar är 9-12 år.
Ledare inom barnidrott behöver vara medvetna om vad den tidigare specialiseringen innebär eftersom det finns gedigen forskning som påvisar negativa konsekvenser för spelarnas mentala och fysiska hälsa - och för den idrottsliga utvecklingen.
I svensk idrott visar det sig glädjande nog att en mycket stor del av våra medaljörer som är yngre än 16 år på internationella mästerskap i individuella idrotter ändå har utövat flera sporter vid sidan av sin huvudsakliga idrott.
Aerob förmåga är mycket träningsbar när tillväxtspurten inleds och når sin topp. Före denna period är barnet mycket begränsad att utveckla sin syreupptagning eftersom hjärtat inte kan växa. Konditionsträningen före denna tid bör därför utföras med mångsidighet, spel samt volym av flera aktiviteter och inte nödvändigtvis i isolerad form. Det är viktigt att veta att löpteknik och senors-/ligaments tålighet fortfarande utvecklas och därför kan enstaka inslag vara fördelaktigt.
Den mest träningsbara perioden av den anaeroba förmågan eller förmågan att stå emot mjölksyra sker under och efter pubertet. Barnet har i ett förpubertalt stadie inte de nödvändiga enzymerna inuti muskeln för att kunna hantera mjölksyra och heller inte ett väl utvecklat hjärta som effektivt kan omvandla den till ny energi. Snabbheten kan delas in i koordinativa utvecklingsstadiet och det rent muskelmässiga. Den första anpassningen kan ske <12 år (notera olikheter mellan pojkar och flickor) då individen kan bli snabbare genom att den enbart utvecklar effektivare koordination och motorik, vilket exempelvis kan öka stegfrekvensen, steglängden eller förkortar tiden som foten är i marken. Andra utvecklingen sker i den senare delen av puberteten (över15 år killar, 13–14 år tjejer) där ökningen av snabbhet främst beror på ökad muskelmassa och styrka.
Den optimala träningsperioden för utveckling av styrka sker mellan 12–18 månader efter tillväxtspurtens topp för killar och för tjejer direkt efter toppen och/eller 12 månader efter. Det är viktigt att poängtera att med utvecklingen av styrka så avser det muskelmassa (muskeln växer i storlek) eller det som sker inuti muskelcellen.
Den mest effektiva perioden för utveckling av dessa är mellan 6–12 år där flickors period i regel slutar 1-2 år tidigare än pojkars.
Generella riktlinjer för när barn och unga är som mest lämpade att träna olika fysiska förmågor efter biologisk mognadsnivå.

Publicerad: 2024-04-29
Senast uppdaterad: 2024-05-31
Författare: Svenska Handbollförbundet
Email: info@handboll.rf.se